Magda funderar nu!!

Livet är en berg- och dalbana. Ingen har gått ut och sagt att det ska vara rättivst och jämnt fördelat. De personer som minst förtjänar det drabbas av svåra sorger och medan andra personer som lever i "sus och dus" och inte har en tanke på andra människor "belönas" gång på gång... 

 

I allt som jag varit med om i mitt drygt  50-åriga liv så har jag när jag tittat i backspegeln kunnat säga att jag ändå är tacksam...

Jag är Inte tacksam för att jag har råkat ut för saker som gjort mig illa eller för att jag förlorat människor jag älskat och tyckt om, tro aldrig det... Men jag är tacksam över hur det har format mig som människa, mina upplevelser har gett mig insikt och kunskap om mig själv och min omgivning. Det som hänt mig har gjort mig till den jag är idag och jag tycker att jag är ganska okej... Jag hade dock gärna varit någon helt annan idag om mina vänner funnits i livet eller min mamma funnits här och njutit av att vara gammelmormor till vår lilla Noris💕.  

 

Att stå brevid och se när människors liv slås i spillror, se hur deras hjärtan krossas, se hur deras liv aldrig blir vad det en gång var - det är svårt. Jag kan knappast gå fram till dessa människor och säga "Du kommer känna dig tacksam en dag... " 

Allt som händer i ens livet är ju något man kan välja att ta emot och göra något av, men när man ser någon man älskar förtvina i sjukdom då är det svårt att se värdet av det hela. 

 

Mitt hjärta brister lite grann idag... så även  i morgon.

Känner klumpen som växer i halsen och jag lider med dem som får kämpa med mer än dom förtjänar.