....Glädjefullt...
... skört...
...vackert...
... sorgligt...
... hemskt...
... orättvist...
... långt...
...mörkt...
... ljust...
...fullt...
... tomt...
...kort...
...kärleksfullt...
... spännande...
..värdefullt...
Fick ytterligare en påminnelse om livets gång idag... och det fick mig att börja fundera. Det är sånna här gånger som bloggen är bra att ha trots allt.
Det är inte en självklart att vi alla ska få leva till vi är 100 år! Det står skrivet i stjärnorna hur långa liv vi kommer få, men de viktiga är att vi strävar efter att fylla våra liv med det som är viktigt.
Jag har ju gamla släktingar så som mormor, morfar, farmor och farfar där känslan var helt naturlig när dom lämnade livet. Dom var gamla och sjuka och det var dags för dem... När jag tänker på dem så får jag en varm känsla inombords... Och jag vet att dom fick många år med både glädje och sorg.
En av mina fastrar lämnade oss när jag var i 12-årsåldern... Det var nog första gången jag kom i kontakt med sorg på riktigt nära håll. Det var helt obegripligt för mig att hon var borta. Jag var så arg på mamma och pappa av nån anledning... Jag tyckte att dom skulle ha hämtat mig (jag var på en skolresa när hon gick bort). På nått sätt tror jag att det var nån typ av försvar, det var lättare att bli arg.
Jag har även en nära vän som fick gå förtidigt, hon var en ung fantastiskt vacker person och småbarnsmamma med livet framför sig... Hennes liv fram till den dag hon gick var fyllt med glädje och kärlek... Hennes liv var värdefullt. För mig var förlusten av denna vän enorm... O den färgar mig ännu i dag, trots att det snart är 26 år sedan det hände (28 maj 1995).
Min mamma fick leva till hon var drygt 53 år ... jag fyller 49 i sommar så hon var ganska precis fyra år äldre än jag är nu! Jag tror ändå att hon fyllde sitt liv, även om hon gick för tidigit. Även om det fanns kvar saker hon ville uppleva så hade hon ett rikt liv.
Min morbror som lämnade oss i nyligen fick ett långt liv... han lämnade ett stort tomrum efter sig men jag är så tacksam att jag har haft honom i mitt liv... Han har alltid varit den starka och vise i vår släkt! Nu finns han där i vinden och skogen i stället och vi glömmer honom aldrig.
Människor vi älskar, som får lämna oss, lämnar spår efter sig... och vi får känna oss hedarde som fått ha dem i våra liv...
Jag vet att livet kommer ge mig fler sorger ... både mycket nära släktingar och vänner i min närhet kommer att lämna oss. Sen slutligen blir det även min tur att gå. Jag vill ju givetvis leva ett lååångt friskt liv med massor med äventyr och upplevelser... Men en sak är säkert.
Jag kommer sträva efter att fylla mitt liv med det som är värdefullt.