Livet är inte rättvist...

För mig blev det så tydligt  när jag morsdag våren 1995 förlorade flera bekanta och vänner  och en av dem var en av mina bästa vänner 😔💔
Mitt hjärta gick sönder den dagen💔 Och det tog många år innan den sorgen o saknaden landade i det som finns där i mitt inre idag. 
Den känslan är obeskrivlig o svår att förklara. 
Att där o då förlora en nära vän och människor i min närhet som var unga som jag själv var. 

Min egna dödlighet blev så påtaglig, rädsla, saknad,  sorg , förtvivlan, Då var det unga föräldrar som lämnade sina barn o sina familjer. 

Idag fick jag ett samtal som fick dessa minnen att komma upp till ytan! Det handlade åter igen om en ung människa som nu ligger svårt sjuk o kanske inte överlever. (Inte c-19) 

Mitt hjärta brister 💔

Jag tänker på hens  mamma o pappa o syskon... jag tänker på hens vänner...  💔 😔😢

Sån förtvivlan. Det gör ont💔😔. 

Idag får man inte vara med sina svårt sjuka på sjukhusen... idag får man vänta hemma. Tills det  är klart att dom inte kommer att klara sig.  
Detta gör det ju ännu svårare. 

Vad kan vi göra som sitter på sidan om? 
Ja- vi kan bara finnas där! Vi kan gråta, hålla handen o bara lyssna... Vi kan vara där när livet är nattsvart! 

Om det värsta sker ...då finns vi där när allt rasar... vi är med hela vägen o bär bördan om så behövs 💔💔 (null)

Kommentera inlägget här :