Skrivandet har inte varit i fokus på mkt länge.
Men jag kom fram Till att det saknas mig. Kanske dags att ta tag i skrivandet igen.
Mkt har hänt i mitt liv de sista månaderna och det känns som att det är något nytt och annorlunda. Mer harmoniskt och otroligt givande. Samtidigt är världsläget sådant att livstempot tvingas att bli lugnare. På gott o ont börjar I alla fall jag reflektera över saker.
Vad har hänt förutom coronan, jag har bytt jobb!!!!! Jag har gått från trafiken till rymden o det är så så så svårbeskrivet....
Jag har under flera år haft en ganska tung arbetssituation på min gamla arbetsplats, det har varit mkt arbete och lite resurser. I perioder har det varit bättre - när det kommit in en bra kollega för att sen bli sämre igen när denna har slutat varit ledig osv. Förra våren kom beskedet om att man inte skulle ha någon brådska med att rekrytera fler av min funktion... vilket fick mig att börja fundera. Ska jag verkligen fortsätta? Jag har kämpat och kämpat i 8 år, men jag ges inte utrymme att göra ett bra arbete, utvecklingsmöjligheterna är noll eftersom det inte finns tid får sådant.
Jag bestämde mig för att börja leta, jag sökte lite olika arbeten och var på några intervjuer. Jag kände dock att jag inte hade någon brådska, jag ville att det skulle kännas rätt, jag hade ju ett arbete så det fanns ingen anledning att bara ta något. Jag ville ju byta till något mer utvecklande och givande.
Så helt plötsligt blev jag kallad till intervju på en tjänst som jag redan hade räknat bort.
Efter den intervjun kände jag att på det där stället vill jag arbete!!! Jag var jätteglad efter intervjun och redan dagen efter ringer dom och frågar om jag kan tänka mig att komma och äta lunch med dem veckan där på.
Så på den resan är det, jag har lämnat kommunen och gått till en annan myndighet.
Jag har inga telefoner som ringer eller folk som jagar mig, jag arbetar med helt andra saker och jag känner mig så mkt mer harmonisk.
Det som är tråkigt är ju förstås att jag saknar mina finna vänner och kollegor – Clara, Eva, Mats, Jossan, Ann och massor med fler. Ni saknas här!
