Ett samtal bort...Inte längre... Där är du o du finns där när jag behöver... Att känna att jag bara kan lyfta på luren o du bara är... Vad du än gör så är du bara där...
Du säger de rätta orden. Får mig att tänka o får mig att landa i verkligenheten igen.
Att ha dig att luta mig mot när vindarna blåser o åskan går...
Att sen få belöningen för allt slit, belöningen att ägna de lugna stunderna i din närhet också.
Tänk att jag har sån otrolig tur i livet som får dela livet med dig!
Tack mitt hjärta, tack för att du finns o för att du är den du är!
Kommentarer :
#2:
Emma
Jo jag har kommit långt, men att träffa honom igen slängde tillbaka mig med så många steg.. Att se honom le åt mig när jag själv höll på att bryta ihop, det gjorde så ont... Hans likgiltighet till mig fanns där fortfarande, eller som en kollega sa han kanske ville få kontakt och trodde att om han log blev han mer mänsklig...
Ja usch.. Vill inte tillbaka dit, må så dåligt igen..
Hoppas det var en engångsförteelse att jag träffade honom..
HUr mår du gumman???
Kramis
Mmmmmmmmmmm så gulligt..........
skriven