Kan de bli bättre???

Jag sitter här hos J och vi har hela helgen framför oss...  Fick precis ett samtal om att jag fått jobbet jag sökt!!! I kväll är de tävling sen middag i gott sällskap...

Jag är såååååå glad... Sååå otroligt lycklig o glad =)

..."blidde" LITE arg igen...

...i förr går...Orkade inte ta tag i de då... När de påverkar mitt barn så blir jag förbannad... Hon var ledsen o besviken de såg jag... underade på hur jag skulle göra...Men beslutade att låta de vara tills senare... hon ska inte känna att hon inte är välkommen... De kommer jag att klarlägga helt klart... Men frågan är bara hur...??

Hon beslutade sig för att ägna sitt sportlov hos sin pappa i stället... Vilket ju känns trist... Men jag tror nog att hon får roligt även där... Hon kommer till mig på torsdag... O då kommer hennes kusiner till oss...
Vilket hon ser fram emot!!!

Så nu har jag en hel vecka själv... Eller själv o själv... Jag landade i Kiruna igår kväll!!! Nu är J på jobbet o hans pojkar är på skolan... är är lugnt o tyst... Jag har druckit kaffe o sitter o funderar på att gå ut i de underbara vädret...

Hmmm... Så blir de nog.... Blev just bjuden på lunch... Så nu gäller de att raska på lite...In i duschen så jag ser ut som folk kanske

... Åhhh...

...jag har goa vänner jag... O jag vet att ni tänker på mig när jag får mina nostalgiatacker... O när jag saknar i massor... Men sanningen är nog den att de kommer alltid att finnas där... Denna saknad...
Jag tänker alltid så... Jag glömmer inte, jag slutar inte sakna, jag lär mig leva med den....

De är ju inte så att jag varje dag går runt o känner en oerhörd saknad... Nej!!! Men de kommer över mig ibland...

Speciella stunder, händelser kan sätta igång tankarna...O nu mer har jag kommit fram till att sådant ska man inte dölja...Eller försöka trycka undan... Ut med de i stället... Visa för mig själv att de är helt oki...  Denna saknad o förlust är en del av de som gjort mig till den jag är...