Ja vad kan man säga om det då??

Slutet på denna vecka har varit ganska hektiskt!
Jag har mkt att tänka på...och de känns som att jag inte riktigt har greppet om allt än...
Men jag ser fram emot framtiden...
 
Jag har en hel del utmaningar att ta tag i... O sanningen är att jag är ganska konfunderad över det jag åstadkommit hittills!! 
Svårt att greppa faktiskt!! Tänk vad spännade livet är trots allt... 
 
Hur man kan starta resan, som jag sa när jag lämnade universitetet " De känns som att jag hoppar över en kant o hur jag famlar omkring i inget, jag vet inte var /hur eller om jag kommer att land med fötterna ner"
 
Nu har jag kämpat på i några år... O helt plötsligt är jag på en plats där jag vill vara!! O jag gör något jag vill göra!! O jag vet vad jag gör??!! 
 
Jag har människor omkring mig som tror på mig o min förmåga!!
Tänk att de skulle ta så många år att landa med fötterna ned!!
 
 
 

Jag är trött idag...

... men det är helt okej!
För idag är det fredag!
 
 

Ibland när jag blir arg...

... så kan jag inte hjälpa att jag börjar LIPA!!
Jag blir så frustrerad när det händer...Men isch!!!

Varför kommer tårarna när man minst vill att de ska hända...VA???
Men ger verkligen intryck av att man är förbannad när tårarna forsar ner för kinderna!!!
 
 
Tänk om man bara kunde visa ilskan i stället!!
Ibland är det så enkelt att bara köra på... Skälla där det behövs...  ...  Nu känner man sig bara så där knasig för att man i stället släppte fram tårarna!!!