... när jag började jobba... Hur det kändes att träffa de gamla farbröderna o tanterna på äldreboendet...
De var i åldrar mellan 70-100 gissar jag...
.
Man träffade alla dessa människor varje dag o de hade alla olika behov av hjälp... en del fixade allt själv medan andra klarade inget. En del var mkt förvirrade medans andra var helt klar i knoppen.
.
Jag kommer inte ihåg att jag tyckte att de var fruktansvärt gamla... Men jag vet att det kändes som länge innan man själv skulle behöva ha anhöriga på ett boeende...
.
Jag kommer ihåg när mormor hamnade på "sjukhemmet" som det kallades...
Hon ville inte dit men när hon väl var där så trivdes hon jättebra!! Hon slapp vara ensam o hon umgicks med "flickorna"... Hon hörde till den klara gruppen som hade svårt att klara det rent fysiska... Hon hade bensår o i samband med bältros så tappade hon helt förmågan att klara sig själv. Det var då hon flyttade till hemmet. De sista året hon levde så fick hon en hjärnblödning o fick amputera de ben som inte var förlamat på grund av blödningen.
.
Jag ansåg att mormor fick ett bättre liv efter det att hon flyttade dit... Hon fick stimulans o hon slapp ensamheten!! Mormor var gammal!!
.
Det fanns även en gammal dam som bodde granne med vår stuga!! Tant Frid!! När jag var lite så sprang man efter stigen till tant Frida så fort man kom till stugan!! Tant Frida var en liiiten liiiten gumma med vitt hår!! Hon var jätte gammal!! Hon bodde i sin lilla stuga där i skogen... det luktade så speciellt hemma hos henne o hon hade så mkt roliga vackra saker överallt i stugan. Alltid när man kom dit fick vi nybakat våfflor o blåbärssylt med glass!! Tant Frida var 98 år den dag hon dog... Hennes son var nästan 80 år då... Hennes barnbarn var närmare 60. Hennes barnbarn hade barnbarn!!! Hon dog i sin lilla stuga där i skogen... Hon somnade på kvällen och vaknade aldrig mer... Hon levde sitt liv i sin stuga o hon verkade alltid så lycklig!!
.
Att bli äldre är ju helt naturligt... Om man bara slipper tappa kontrollen över sitt liv...
Att bli gammal o inte klara sig själv är inte enkelt. Att tappa sitt minne, tappa sin självständighet. Att inte klara minsta lilla vardagliga sak utan att behöva hjälp...
.
Hur det än blir när jag själv blir gammal eller de om kring mig blir gammal är det viktiga att man blir respekterad o att man får fortsätta leva ett värdigt liv... Att man får den hjälp man behöver.
.
