And heaven laughs when we say good-bye
It ain't so far to the other side
Someday soon we will meet again
Say it over and over and over 'til then.
28 maj är en dag som går i vemodets och minnenas tecken för mig.Det är ett bevis på att man aldrig glömmer en stor sorg, man lär sig leva med den.
Det är svårt att förklara den känslan som infinner sig, tårar som fortfarande pockar på och klumpen i halsen.
För 29 år sedan lärde jag mig att livet inte alltid blir som man tänker sig. Då knackade verkligheten på dörren och jag insåg att inget var rätt längre allt var bara så fel...
För 29 år sedan rasad allt och jag lärde mig att ta ett steg i taget för att plocka upp bitarna av mig själva igen. För 29 år sedan blev jag vuxen på riktigt.
Jag var 22 år gammal skulle fylla 23 och helt plötslig hade jag förlorat flera vänner och där ibland en av mina närmsta. Det var som att tiden stod still en lite stund sen blev Livet aldrig sig likt igen...
